Hur kunde det bli så här? Varenda gång han hade spelat upp scenariot i sitt huvud så var det aldrig så här det skulle bli. Han har, sedan dagen han fick reda på att hans pappa lämnade hans mamma i sticket och drog, planerat hur han skulle vara som pappa. Hur han skulle bli den där som alla döttrar drömmer om, han som alltid är där och som ens barn alltid kan komma till oavsett vad. Så blev det inte, det är inte allt i livet du har makt över där har livet alltid varit ärlig mot en. Det har funnits dagar när han velat skrika, skrika åt all orättvisa och att han lät det ske, det har varit dagar då han gråtit tills han trodde tårarna skulle ta slut.
Han lovade att aldrig lämna henne men han blev lämnad, hennes mamma tog beslutet att flytta iväg med hans dotter och han lät henne, han kanske borde stoppat henne men vad hade han att erbjuda. Han tänkte hälsa på men tiden kom i vägen, den gör ofta det, dagar blir till veckor som blir till år. Han blev den pappan han alltid hatat och han gjorde inget åt det, det är en insikt som får hans kropp att rysa. Det obegripliga med att sakna någon är att saknaden inte blir mindre men den blir lättare, och han visste att han var feg, riktigt jävla feg men det hade han alltid varit och när han skulle lämnat det fega bakom sig så valde han att backa in i det igen. Då är det fega en hemsk motståndare för han slukar dig direkt.
---
Det är märkligt det där med uppbrott, när livet bestämmer att det är dags att byta riktning. När hjärtan krossas och kvar står två människor. En som är fri, fri att fortsätta erövra världen direkt, för det var hans beslut, han var klar men hur kan en människa ha rätten att bestämma att det inte finns mer. För den andra finns där så mycket frågor, så många funderingar men framförallt önskningar om att allt bara ska vara en storm som snart blåser förbi. Snart är allt som vanligt igen och man ligger där i varandras famnar och ingenting känns omöjligt. Där är uppbrott väldigt ärlig mot en för det finns ingen återvändo, så när bollen sats i rullningen så är det bara att börja springa, det orättvisa är att en av oss ska springa ett maraton medan den andra kommer undan med 100 meter.
Det var det som slutligen fick Wilma att flytta hem, hon hade levt utomlands så länge hon kunde minnas men efter uppbrottet med Fredrik så orkade hon inte mer. Hon ville börja om och allt hon kunde minnas om Helsingborg, staden där hon var född, var glädje. Var det något hon behövde i sitt liv nu så var det glädje, den där villkorslösa kärlek som bara ens hemstad kan ge en. Hon hade bott i Helsingborg i nästan ett halvår nu och för varje dag som gick så kändes livet lite lättare, som att trycket på hjärtat blev mindre och mindre att hon nästan kunde andas fritt igen.
För den där stenen som jagar en efter uppbrottet kommer till slut ifatt och lägger sig på ditt hjärta och i början känns det som att du aldrig kommer kunna leva igen, att hela livet har handlat om er men nu står du där ensam kvar.
Vad är meningen då? Livet kommer alltid att lämna ett ärr efter din första stora kärlek, inte för att du alltid ska minnas den utan för att du aldrig ska glömma att du överlevde.
---
Han hade gått inom hennes restaurang varje dag i tre veckors tid nu på väg hem från jobb, det var säkert en timmes omväg men att få utbyta erfarenheter och prata om vad livet hade valt att ge oss gjorde det värt varenda minut. Ändå stod han där nu, utanför i regnet och tittade in på henne, hon vinkade så där glatt som bara hon kunde göra, hennes ögon var sådär blå och oskyldiga som första gången han såg henne, då han på riktigt insåg vad ovillkorlig kärlek var. Bredvid henne stod kvinnan som han en gång älskade och när han mötte hennes blick så följdes den av en kall kår som gick igenom hela hans kropp. Det måste varit minst 15 år sen senast sist dom sågs, ändå så kunde hon fortfarande genom en blick få honom att känna sig som ett litet nervöst barn. Tiden läker inte alltid såren, där är livet väldigt ärlig mot en.
Så han gjorde det han alltid gjort, han gick och han vände inte sig om förrän han nådde sitt säkra hem. Det var mycket som for igenom hans huvud, scenarion om hur han äntligen vågade berätta sanningen om allt och fick tömt sitt hjärta. Ändå stod han där nu dyngsur av regnet, med ett hjärta som höll på att brista och ett inre som höll på att koka över, för vem var han att berätta sanningen. En feg man som alltid valde att gå när något blev för tungt. Där är sanningen väldigt ärlig mot än, för det är alltid våra egna erfarenheter som formar just ens egen sanning...
---
Wilma tittade på klockan, hon hade jobbat från 11 men sedan två veckor tillbaka så var det bara 17:30 som betydde något. Oavsett hur dagen hade varit så 17:30 så förändrades den alltid till det bättre, den mystiska mannen hade kommit inspringande en regnig tisdag, han hade varit på väg hem från jobb när himlen öppnade sig på ett sådant vis den bara kan göra en höstdag i Sverige. Han var blöt som en hund och han såg rädd ut, varför visste inte Wilma då, men han bar på en hemlighet, en hemlighet som Wilma aldrig skulle kunna gissa men den skulle förändra hennes liv.
Där fanns något i hans blick som Wilma fastnade för, när man tittade snabbt så fanns där en glädje i blicken, en glädje man oftast bara ser hos barn eller människor som är förälskade. Hos barn för livet inte kommit åt dem än och hos förälskade för att just då kommer inte livet åt dem. Men fastnade du i hans blick så såg du ärren, det mörka som bara livet kan ge en människa som en gång var full av drömmar.
Han beställde en kaffe och på en bar en regnig tisdag halv sex i Helsingborg så är man oftast om inte alltid ensam, så det fölls sig naturligt att dem började prata och dem pratade och pratade, det kom inte fler gäster den kvällen och om det var för att det var en tisdag i september eller om det var för att regnet aldrig ville ta slut, det kommer vi aldrig få veta, men klockan slog 22 och det var dags att stänga.
Wilma kollade skeptiskt på klockan och kunde inte i sitt liv förstå var tiden tagit vägen, tiden spelar oss ibland ett spratt för en timme på julafton för ett barn kan kännas som en evighet medan 4,5 timme på en restaurang med en okänd man kan rinna iväg utan att du förstår vad som har hänt. Det kommer komma in människor i ditt liv som gör så med tiden, som nästan kan få den att försvinna, när man delar erfarenheter och minnen, när man pratar drömmar och krossade hjärtan.
Det sägs att människor inte uppskattar tiden, inte tar tillvara på varje sekund som livet har att erbjuda när det faktiskt är så att det finaste du kan få, är att dela om så bara en regnig tisdag i Helsingborg med en människa som kan få tiden att försvinna och få dig att glömma det där som kallas för livet.
---
Det var en lördag i Helsingborg, Emil höll på att avsluta sitt DJ-gigg på en av nattklubbarna i Helsingborg, Le Cardinal hade varit hans borg en längre tid nu och han kunde knappt minnas hur livet var innan han fick fylla det med dessa kvällarna. För när han stod bakom spelarna så kunde inget nå honom, han visste att problemen i livet inte försvann men han kunde pausa dem om så bara för några timmar, musiken fyllde honom med glädje och gästerna fyllde hans batterier med energi. Han älskade varje sekund med det men snart skulle allt förändras.
Han tittade ut över dansgolvet och mötte en blick, som han långt senare önskade att han aldrig mött. Det är aldrig rättvist det där med kärlek, för man får sällan chansen att bestämma för vem eller när man ska falla. Han föll, hårdare än han någonsin fallit förut, enbart av en blick.
Hon tittade på DJ:n hon spanat in ett tag nu och just ikväll mötte han hennes blick, hon visste inte att hon precis hade fått honom på fall, hon var bara glad över att äntligen få bli sedd. Det blev nästan pinsamt för ingen ville släppa den andras blick, musiken tystnade och han insåg sitt misstag. Han hade missat att byta låt och dansgolvet stannade, han rodnade, han var så fruktansvärt söt när hon stod där och skämdes och försökte spela oberörd. Det kommer komma in människor i ditt liv som inte tittar på dig utan som ser rakt in i dig, människor du aldrig kommer kunna ljuga för, inte för att du inte vill utan för att du inte kan.
Han insåg snabbt sitt misstag, släppte hennes blick och lyckades få igång en låt och få det att se ut som det var ett ärligt misstag. Han lurade alla men han visste redan då att där fanns en människa där ute som han aldrig skulle kunna lura, han föll på ett sätt han aldrig skulle förlåta sig själv för, men han föll och ibland så måste man bara släppa allt och låta sig falla fritt. Det är bland det svåraste en människa kan göra.
Klockan blev 5 och Cardinal stängde, han hade lyckats bli av med henne i den där djungeln som bara uppstår när en nattklubb stänger. När män blir rovdjur redo att skaffa sig ett byte för natten, människan blir nog aldrig mer likt ett djur på jakt än i kön till kebaben 05:30. Det är sällan vackert men alltid lika intressant.
Han hittade Lina som det visade sig att hon hette sittandes utanför Kebab King ätandes på en kebab på ett sätt som ingen människa kan uppleva som det minsta charmigt. Hon åt som hon aldrig skulle få mat igen och kebabsåsen rann ur mungiporna samtidigt som hon såg honom, hela hennes ansikte frös till is. Mitt i fyllan så skämdes hon över sitt eget beteende, de började prata och slutade inte förrän gatorna låg tomma och kebabkön hade försvunnit för flera timmar sen, för ibland så träffar du folk som får tiden att fly.
Hon hade missat sista bussen och nästa gick inte förrän om flera timmar, han erbjöd att sova på soffan så kunde hon få sova i hans säng. Inget mer, det var ett erbjudande hon hade hört förut som sällan slutade sådär, så hon var skeptisk för hon visste hur hans typ var, en erövring var en pinne i en bok och ett skryt på söndagsbrunchen för polarna. Just nu hade hon dock inget bättre alternativ och alla ni som varit fulla och stängt en nattklubb och avslutat kvällen med en kebab vet hur trött men är då, så hennes egen säng var en hägring som kändes så långt bort så hon tyckte det var värt risken.
Han visste att hans erbjudande om sängplats lät som den sämsta raggningsrepliken någonsin men det var just det han erbjöd, hon var alldeles för full och han på tok för nykter för att det ens skulle komma på tal om något mer än att bara sova. Han hade legat med en del kvinnor men han hade aldrig utnyttjat någon av dem för hans mamma hade lärt honom att alltid behandla kvinnor med respekt och vem var han att säga emot henne.
Så när dem kom hem så bäddade han ner henne, gick själv och la sig på soffan trotts att hon ville annat, men det var viktigt för honom det här, att få visa att hon inte bara vara ett ligg. Hon föll då, hårde än hon någonsin fallit, på ett sätt hon aldrig kommer förlåta sig själv för.
Män tror ofta att kvinnor faller för det starka i dem, för att dem aldrig visar svaghet och för att dem är riktiga män. Det finns få saker i livet som är en större osanning, en kvinna faller för en man när han visar sina svagheter, när han blottar sin strupe och hon är den enda som vet, när hon får se sidor som ingen annan sätt.
Människor drömmer alltid om att deras stora kärlekshistoria ska kunna liknas vid Romeo och Julia, en sagolik händelse som fick världen att stanna, en historia man kan berätta för sina barn och få dem att tro på kärleken. Man drömmer sällan om att man ska möta sin stora kärlek utanför en pizzeria med kebabsås i mungiporna med en promille som inte är rimlig om man inte druckit shots som att där inte funnits någon morgondag. Alla kärlekshistorier är inte som på film men det gör inte dem mindre vackra för det. Hollywood kommer aldrig göra en film om Emil och Linas möte den här natten, men för två människor så kommer den att för alltid förändra deras liv.
---
Han minns än idag dagen när hennes mamma berättade för honom att dem skulle flytta, det rördes sig inte om en flytt som skulle innebära 20 minuters längre resa för honom vid nästa besök. Det handlade om den typen av flytt som innebar att nästa besök skulle behövas planeras, den typ av flytt som innebar flygresor och ledighet från jobb. Hennes mamma var lycklig, det såg han i hennes ögon den typ av lycka som inte går att förklara men den gör en människa så fantastiskt vacker. Vem var han att hindra henne? Hur skulle han kunna ta ett så egoistiskt beslut som tog ifrån henne den där lyckan, för han var ju ingen och just då så insåg han inte hur egoistiskt hennes beslut var, det förstod han först många år senare. Tiden är fin på det sättet att till slut kommer den alltid med en sanning till dig.
Han kommer ihåg deras sista dag ihop, hon var dock i den åldern då man inte riktigt vet vad man minns, vad man vill minnas och vad man hittat på för att det ska få vara ett bra minne. För det är så man gör som barn, lägger små pussel av sitt eget minne. Det var en varm sommardag, sådär varmt det bara kan bli en dag i juli i Helsingborg. När Gröningen har mer folk än en överbefolkad myrstack, när havet ligger spegelblankt och folk börjar skina för att det är vad sommaren gör med folk, när bekymmer är morgondagens problem och dagen aldrig tycks ta slut, en sådan dag skulle de få avsluta på. Hur säger man hejdå till det enda man riktigt älskat? Är en fråga han nog aldrig kommer få svaret på, men de hade kul så fruktansvärt kul att bara tanken än idag får honom att skratta. För det var det enda han visste, att ha kul. Många påstod att det ironiskt nog var anledningen att hennes mamma lämnade honom, men just den dagen spelade det ingen roll.
För hon skrattade och för en pappa att få höra sin dotter skratta på ett sätt som är så rent, innan världen hunnit komma åt henne, innan det trubbas av lite för varje år är bland det vackraste som finns. Han var så oerhört glad över att dem fick den här dagen för minnet kunde hon aldrig ta ifrån honom. Det är intressant det där med minnen, det är livets fotoalbum som för varje dag som går gör bilderna lite mer och mer suddiga.
---
Ända sedan den där första natten, när Lina hade en promille som innebar att bilkörning inte skulle vara aktuell på ett par dagar och Emil valde att sova på sin egen soffa för att bevisa något för sig själv och för henne, så hade de suttit ihop. Det var sommar i Helsingborg och det är få ställen i världen som är bättre att få spendera en sommar i, framförallt när du är nyförälskad. Det innebär att man dricker för mycket vin, man badar nakna och man ligger med varandra, man blir lite för full på en dagsfylla i Helsingör och man ligger med varandra. Det känns som livet tar en paus men det fortsätter trots allt där i bakgrunden och allt har ett slut, så även sommaren. Dem kommer förmodligen alltid se tillbaka på den här sommaren och le för det är vad en sommarkärlek gör med en, den får en att le.
Hösten kommer och så även verkligheten och deras kärlek var inte redo för det, dem skiljdes en höstdag i september, ni vet när löven börjar byta färg och kylan börja få fäste. Det var inget uppbrott som gjorde dem till ovänner men har man en gång älskat varandra så finns det inget uppbrott som kan göra en till vänner heller. Hon bar på en hemlighet då, en hemlighet som var svår att dölja men som hon inte var redo att avslöja. Det kanske var egoistiskt av henne, men där fanns något kvar i henne som för alltid skulle påminna henne om hennes första stora kärlek, hur kunde någon kräva av henne att hon skulle göra sig av med det?
Fortsättning följer…
Kommentera gärna vad ni tycker och om ni vill ha mer?
Det är svårt att klaga när det inte är jag som inte kan sova om nätterna pga smärta, det är svårt att tycka livet är orättvist när det inte är jag som har så ont att jag inte ens kan gå upprätt, ja det är helt omöjligt att känna ilska över sina problem när man inte behöver ta mediciner, när man inte behöver förklara och försvara sin sjukdom för allt och alla..
Men jag står bredvid, och det gör ont i en på ett annat sätt. Det gör en uppriktigt ledsen och arg att se den man älskar vända sig i smärtor, åka ut och in från sjukhus där smärtstillande blir dens bästa vän.. Det gör en förbannad att man bara sitter där på en stol utan någon lösning, utan ett hjälpmedel mot allt det onda som finns i deras kropp..
Jag skriver inte detta för att jag vill ha någon empati, det är inte mig det är synd om, men det känns som det finns fler i samma sits som mig och det är för oss jag skriver..
Det finns inte mycket som är rättvist här i världen det lärde jag mig tidigt och av någon outgrundlig anledning så är det alltid de människor jag ansett vara de finaste och bästa som drabbats hårdast av sjukdomar.. Det är många dagar man inte vet vad man ska göra, man vill kunna leva ett vanligt liv.. Kunna åka iväg utan att oroa sig, gå på krogen eller bara äta gott.. Det blir svårt när smärtan alltid lurar runt hörnet, när man som minst anar den då gör den sig påmind..
Det blir psykist påfrestande för alla, men stunder när smärtan är lindrad, när det nästan är som det alltid borde vara. Då är det perfekt, vi skrattar och vi ler, vi gör galna upptåg och har fantastiskt roligt ihop.. De stunderna får mig att inse att jag älskar dig mer än jag älskat något annat och jag önskar att de hade fått vara så alltid.. Jag gör fel det vet jag, men det finns ingen instruktionsbok, det finns ingen bok jag kan läsa för att veta hur jag ska bete mig. Det enda jag kan lova är att oavsett vad jag gör så gör jag det för din skull och för att du ska må så bra som du förtjänar och innan jag listat ut hur allt det här fungerar så är jag ledsen men du får stå ut med mig så här
Men som sagt livet är orättvist och sjukdomen har gjort dig och mig till ett starkare OSS, så vi får väl välja att se det positiva i allt det onda.. Och vi kommer ta oss igenom detta och när vi kommer fram där på andra sidan med allt det här bakom oss så finns där inget som kan stoppa oss.. Det är tufft att se dig lida, att för varje dag som går så försvinner där en lite gnutta hopp, där blir ett leende mindre och du lyckas inte hålla bort smärtan från ditt ansikte.. Du behöver aldrig låtsas inför mig och det vet du, men du vill vara stark och är bland de starkaste jag känner, som orkar ta dig upp varje morgon och ge sjukdomen fingret och leendet en chans.. Du är min idol, förebild !
Går på stan, där går han, han som alla pratar om. Tjejer vänder sig om och fnissar, killar tittar långt efter honom fulla av avund. Han sträcker på sig lite extra, han vet om varenda blick han får och han njuter av det. Priset han har betalt för att nå dit är inget man pratar om, men det är dit folk vill, till den åtråvärda toppen..
,
Det var detta fenomenet som gjorde mig fascinerad av krogvärlden när jag för första gången upplevde det på Kullagatan för några år sedan. Det var figurer som domnierade den här staden som nu sällan syns i denna värld längre.
Jag bestämde mig att jag skulle nå toppen, jag hade en lång väg och gå och väldigt få kontakter inom denna värld så jag visste det skulle ta tid. Allt flöt på lätt i början, man insåg rätt fort vilka som var bra att känna och vilka som man skulle undvika. Hur man skulle bete sig och vad man skulle säga. Det är lite som en hemligförening kan jag tänka mig, det finns vissa kriterier som du ska uppnå för att passa in..
Jag hade tur, lärde känna rätt folk. Halka in på bananskal lite här och där men allt gick enligt planen. Jag inser nu i efterhand att där förmodligen är folk man har trampat på, utnyttjat för stunden för att ta steget förbi dem till nästa nivå. Lättast att förklara hur strukturen ser ut är att ni målar upp allt som en pyramid, där varje våning rymmer mindre och mindre människor. Problemet med en pyramid är att det inte finns så mycket plats på toppen, så när du väl kommit dit så vill alla som är under dig knuffan undan dig, ja till och med de som du delar toppen med.
För du kan aldirg känna dig säker, vänner ska du sällan tro du har, för när det blåser kallt så är ingen där för att värma dig, så klä dig varmt. Du blir formad för att passa in och dina värderingar kan bli helt förvrängda, saker som du vet är så förbannat fel kan kännas rätt just där och då. Du kan klara dig länge på toppen genom att vara dum i huvudet, bete dig som en idiot och förakta andra människor.
Jag lärde mig efter ett tag att jag inte hade det i mig, jag hade inte psyket för att kunna stå där uppe, men framförallt så hade jag inte den brist på empati som krävs. Jag vill inte sätta mig på någon hög häst här men jag är för snäll helt enkelt, försöker jag vara elak så mår jag dålig i flera dagar efteråt, jag har försökt spela hjärtlös men mitt hjärta klarar inte av det.
Så tro aldrig att jag är dryg eller fösöker spela något för jag är inte sådan, jag försöker alltid se det bästa hos människor och jag hoppas jag får den chansen tillbaka. Syrliga saker säger jag bara till människor jag tycker om och som jag själv anser bör klara av det. När ni tycker jag beter mig illa eller som ett svin så säg till mig skäll på mig och få mig att vakna.
Och priset man får betala för att komma till toppen är inte värt det, det finns alltid två sidor av ett mynt det enda problemet är att just detta mynt har en baksida som är dubbelt så stor som framsidan, tänkt på det mina vänner..Och till er som anser att jag betett mig illa mot er ber jag om ursäkt, oavsett av vilken anledning ni känner att jag har fått er att må sämre så ska ni veta att jag är ledsen!
Men om ni vill så vill jag, vi glömmer allt här och nu och börjar om.. Livet är fantastiskt glöm inte det! :D
Har vetat att Kampen skulle komma hem i slutet av januari, men det har verkat vara så långt borta hela tiden. Nu är det slutet av januari och till helgen anländer hon till vår stad igen. Jag får möjligheten att träffa henne på söndag och det gör mig väldigt glad..
Jag och Kampen har inte alltid varit bästa vänner, men det har alltid varit något där.. Utav någon anledning så valde hon att tycka om mig trots jag betedde mig som en idiot och nu när vi träffas så känns allt bara så naturligt.. Hon ser rakt genom mig och jag skulle aldrig lyckas ljuga för henne..
Hon stod alltid för sin åsikt och har både varit på min sida och stått på andra sidan, men det bästa är att jag vet var jag har henne iaf.. Inga spel, inga charader utan bara naturligt umgänge.. Det är intressant hur tid ifrån någon kan få en att inse vilken roll en människa egentligen spelade i ens liv.. Blir jag en hälften så bra människa som dig Kampen så är jag bättre än dem flesta..
---
Gyllen tider till Sofiero är nu klart, sommaren 2013, det ligger bra i munnen.. Jag tror det kommer bli en underbar sommar och all potential finns..
---
Tvättar, städar och har handlat.. Spelat badminton och varit en runda på stan.. Mycket hinns med när man är uppe i rimlig tid..
---
Ikväll vet jag inte vad jag ska göra, funderar på att åka hem till mamma och pappa och mysa lite.. Det är alltid underbart att komma hem som vuxen.. Som när man var liten fast utan kraven..
---
Bloggandet går väl sådär men beror mest på idétorka, har ni något ni tycker jag borde blogga om.. Kommentera så ska jag nog kunna få fart på det här igen..
---
Att ett leende kan göra hela ens dag är otroligt och för det ska du ha tack!
---
Nu ska jag städa vidare vi hörs!
---
Och herregud vad jag längtar till helgen.. äntligen
Ni som känner mig vet att jag är lite av ett youtube-freak, så tänkte i detta inlägg presentera några av mina youtube favoriter så att ni kan få njuta lite! :D
Bäst beskrivande av Sverige:
Sjukaste bowlingslaget någonsin:
Bästa Bruce Springsteen låt:
Bästa bordtennisbollen genom tiderna:
Låt som alltid får en glad
Bland de sorgligaste låtarna på youtube:
Bästa reklamfilmen någonsin:
Videon som får dig att gråta:
Videon som får dig att skratta:
Videon som gör dig glad:
Något jag aldrig kommer sluta skratta åt:
---
Njut ett riktigt blogginlägg kommer kanske senare eller imorgon :D
En äldre man går sakta genom stadsparken, två ungdomar larmar en snöboll så hårt i bröstet på honom så han får ta ett steg tillbaka. Ungdomarna springer fort därifrån skrattande och nöjda över att deras plan har gått i lås..
Mannen står kvar och tittar långt efter de två pojkarna, jag kan inte bestämma mig för om hans ögon fylls med gråt eller bara ilska över vad han just blev utsatt för...
Kanske är långt att dra en parallell från ett vanligt pojkstreck till att respekten mot äldre människor har försvunnit, men det känns som detta var mer än ett vanligt pojkstreck. Man kunde se stoltheten över att de lyckats förnedra en annan människa lysa i deras ögon..
Man vill gärna tro att ens egen generation var bättre, men det är inget jag kan garantera. Men på något sätt känns det som att där alltid fanns en viss ömsesidig respekt som helt dog ut när 90-talisterna gjorde intåg i vårt samhälle..
Kan ju självklart inte dra alla över en kant vilket man inte kan med någon generation men det blir extra påtaglig när det gäller just den generationen. Vi lärde oss tidigt att man alltid skulle visa respekt och bete sig när man umgicks med människor som var äldre än en själv.. Alla kanske inte levde som de lärt sig men där fanns iaf folk som försökte få oss att förstå..
Jag vet inte varför respekten försvann, många skulle förmodligen skylla på invandringen men det är också fel. För det är aldrig tydligare att folk repsketera sina äldre än i de flesta utländskakulturer.. Om det är samhället som förändrats så är det vi vuxna som får ta skulden för att vi inte kan stå på oss och våga berätta vad som är rätt eller fel..
Det kanske bara var ett pojkstreck men tendensen är oroväckande och ifall det inte ska eskalera så behöver vi nog göra något åt det så snart det bara går..
För det är härligt med folk som tar för sig och våga göra det där lilla extra, men det är skillnad på att ta för sig och att inte visa respekt.. Det är skillnad på att vara kaxig och att bete sig som en idiot.. Det är dessa skillnader som måste läras ut..
Hur? Det får nog mycket smartare människor än mig fundera ut men det hade gärna fått ske igår..
---
Gyllene tider ska på sommarturné och man känner ju hur nostalgin flödar i kroppen.. Kommer de till Helsingborg så kan det vara just en sån där sommar som jag drömde mig tillbaka till igår .. Jag hoppas av hela mitt hjärta..
---
Allt faller tv4s nya program som tar oss bakomkulisserna hos några av våra största komiker är sjukt bra.. tv4play är ett måste in och titta..
---
Blev en promenad och energin kom tillbaka, par fantastiska bullar som bästas mamma bakat kanske hjälpte till lite med!..
---
Snart dags för badminton och Allerum ska förnedras, är tanken iaf .. Vi hörs!
Ja vissa nätter slutar de inte att besöka en, tankar. Tankar om allt, tankar man inte borde tänka men som ändå snurrar runt där uppe och vägrar att lämna. Tankar som får sömnen att rubbas och drömmar att bli helt sjuka..
Man lyckas inte somna på flera timmar och när man väl lyckas vaknar man upp en timme senare utav en dröm som fått en kallsvettig. Detta resulterar att man nu ligger här 1030, inte ett dugg utvilad och hade gärna tillbringat par timmar till i sängen. Men man kan ju inte sova bort livet, så den missade sömnen får ersättas med träningen istället tror jag.. Lite frisk luft kanske kan bidra med ny energi..
När man väl börjar tänka så det lätt att det skenar iväg, varför? ska det vara så? var ska man ta vägen osv ..
Det är oftast bara tankar och när man lyckas samla sig, vilket oftast blir dagen efter så inser man att man ska sluta fundera så mycket och bara försöka njuta..
Lyckas man med det, så kommer klumpen som bildades i magen under natten bara vecklas ut och försvinna..
---
Ledig ännu en dag och inget på schemat, eller jo badminton med Allerum men annars inget.. Jag gillar att inte ha så mycket planerat, att kunna vara spontan om det krävs.. Det känns bra faktiskt, så vi får se vad denna dag har att erbjuda..
---
Vad mina tankar handlade om? Ja det var allt, man tänker på något, somnar, drömmer om något annat vaknar och fortsätter fundera på det scenariot som drömmen byggt upp och sen är det igång.. Det är väldigt sällan jag har de här sömnlösa nätterna men när de händer så tar det mycket energi av en..
---
Ser att solen lyser så får väl gå ut och hälsa på den och se om den har lite energi över till denna lilla pååååg
Det är allt vad som krävs innan hela världen kan rasera för dig, en sekund ett ögonblick där någon inte är tillräckligt uppmärksam eller kanske till och med du själv. Det kan vara skillnaden mellan liv och död, det blir väl aldrig så påtagligt som nu när snön faller och halkan slår på.
Det skedde en stor olycka idag och tankarna går självklart till de som blivit drabbade men man inser att man kanske inte ska ta allt förgivet..
För det är en sekund ett ögonblick som krävs, så snälla ni var försiktiga där ute. Det finns inget som är så viktigt att hinna till så ni ska behöva riskera era egna liv... Det gäller att prioritera och snälla gör det rätt..
---
Det är en svår dag och säga hur mycket man uppskattar snön men så är fallet, det lyser upp en annars ganska grå miljö som omringar oss nu. Det är fantastiskt när solen kommer fram och det sprider ett ljus som får en att bli så mycket piggare... Allt detta blir ju självklart ett moment22 idag men man måste försöka hålla sig positiv..
---
Spelat badminton idag, gick inte bra alls. Det är extra störigt när man fick för sig att man börjat komma in i det, så får man sig en sån käftsmäll tillbaka.. Men det är bara att ge sig upp på hästen igen, det kommer fler tillfällen och det är väl då jag får försöka prestera..
---
Kan inte klaga så mycket på livet just nu, allt flyter på och för varje dag som går så närmar sig sommaren ju. Jag är en sommarmänniska har jag kommit fram till nu på senaste tiden. Jag kommer ihåg när man var liten och man längtade efter första snön, på något sätt tog man sommaren förgivet men vintern var något som inte var lika självklart..
Nu är verken sommar eller vinter något man kan räkna med så då gör det lite extra ont i mitt hjärta när de här riktigt underbara somrarna uteblir.. Jag kommer ihåg många av dem från min barndom, den underbara doften av varm asfalt som spred sig, eller när solen börjar stråla efter ett sommarregn och det doftar sådär gott som det nog bara kan göra på sommaren i skåne..
Man kunde vara ute länge på natten och det blev aldrig riktigt kallt, det var solperioder på veckor och månader i rad.. Det kanske bara är inbillning eller en längtan till något man saknar men det känns som sommaren var så mycket bättre då..
Jag vet inte, men det jag vet är att man behöver ordentlig sommar för att må bra, för att orka gå runt hela året.. Man laddas på likt en blomma som får klorofyl..För att orka de gråa dagarna, de dagar livet kanske inte känns så lätt...
---
Har städat och slängt in sista tvätten nu, så känner mig rätt så duktig.. Inga planer för kvällen, men hoppas att bästa orkar umgås lite ikväll.. Hade varit underbart..
---
Och mina vänner, ta aldrig något förgivet, berätta för människorna ni tycker om vad ni känner, för att kunna vinna måste man vara beredd att förlora.. Och uppskatta dig själv, du är så mycket bättre än vad du tror!
Det är en väldigt konstig bransch den här krogbranschen, det är mycket stress, udda arbetstider och en hel del krävande situationer som testar ditt tålamod. För man ska hålla sig glad oavsett vad gästerna tycker, och du ska kunna ge bra service med ett leende på läpparna. Det är inte alltid lätt det vill jag lova.
Det tär på dig som människa om du inte är förberedd, det blir till slut att man tappar det för att bägaren rinner över. Det är enkel matematik, men du kan välja hur du tappar det och varför. Det hela gick till en gräns för mig, när jag vara bitter och arg på det mesta. Varenda gäst kändes som en uppförsbacke och jobbet var en enda lång plåga, jag valde att ta en timeout åka till Grekland en sommar och hitta lugnet i mig själv igen. Vilket jag gjorde, jag har aldrig varit speciellt orolig i mig, jag har vetat var jag har mig själv och vad jag kan prestera. Jag tappade lugnet och var tvungen att återfinna det för att kunna ge det av mig själv som jag ville till andra människor..
Det är snart 4 år sen och ibland kändes det som att jag var på väg att försvinna igen, men som tur är har jag ju självklart lärt av dem misstag jag gjorde då innan jag for iväg och vad det var som gjorde att jag mådde som jag gjorde.. Ifall man drar en lärdom och lär sig hantera den på rätt sätt så är alla kriser bra kriser..
Nu är ju fallet så att det har kommit in något i mitt liv som ger mig harmoni på en annan nivå, så fort jag känner att något känns jobbigt eller tungt så behöver jag bara tänka på detta så blir jag harmonisk igen. Det är märkligt att någon kan ha sådan effekt på mig, men det gör mig till en bättre och lugnare människa och på så sätt kan jag ge det bästa av mig själv gentemot andra..
Och den största läxan jag lärde mig där för 4 år sen var att blir man upprörd eller till och med arg över hur en gäst beter sig så sliter det mer på en själv än på någon annan. Det kostar dig så mycke energi som du aldrig får tillbaka, så när det känns riktigt jobbigt bara skratta och gå vidare det är en lösning som gör dig och din omgivning betydligt gladare!
---
Jobbat idag och det var en jobbig dag, mycket strul och det är ibland svårt för en gäst att förstå varför det strular och kanske framför allt varför man inte kan lösa det! Man försöker att förklara men man ser på dem att det inte riktigt sätter sig. Man får kompromissa så gott det går och förhoppningsvis förstår gästen att man gör allt vad man kan för att deras upplevelse ska vara så bra som möjligt..
---
Är ledig massa nu och tänker väl helt ärligt försök använda den lediga tiden till att komma i form, jag har börjat älska att röra på mig igen och det är så att jag saknar det dem dagarna jag inte får röra på mig..
---
Kanske hinner med och träffa bästa en stund imorgon också, hade gjort hela min dag iaf..
---
Och återigen folk som tar din energi istället för att ge dig energi, ta ett avstånd du kommer att må så mycket bättre jag lovar!
Jag lovade mig själv, jag tror det var i mitten av förra sommaren. Det var i samband med att bilden som följer här nedanför togs iaf.. Att jag aldrig mer skulle utsätta mig för fara bara för nöjets skull, denna bild togs precis innan jag för första gången skulle upp i gungan på Lisseberg. Ja en karusell, inget man kommer skriva några böcker om direkt men rädsla har nog aldrig fångats bättre på bild än den man ser i mina ögon just där och då
---
Det är så det ser ut när en liten man fångad i en stor mans kropp ska försöka vara lite tuff..
---
Men det är inte Lisseberg och min pinsamma rädsla för karuseller som alla andra älskar detta inlägg ska handla om, dessutom vill jag påstå att barn inte kan vara rädda för karauseller för att de har inte hunnit lära sig uppskatta livet än och förstår inte att sätta sig i en sådan farkost kan leda till döden.. Så man kan väl säga att deras glädje baseras på okunskap om att döden bara står och väntar på dem...
---
Nej detta inlägg ska handla om att jag har gått med på att rida på söndag, ja alltså på en häst, en riktig sådan, ni vet en sådan som gillar morötter och grejer. Ja vissa av er kanske skulle kalla det för en frukt, men det är en riktigt frukt isf, inte en sådan i plast. Jag vill kalla det den förbjudna frukten för det är egenligen ingen som borde ha med den att göra än mindre sitta på den..
Jag har ju som sagt kommit fram till att jag och fara inte går så bra ihop, det har ju aldrig hänt något men enligt alla sannolikhets beräkningar så borde det ju vara så att ju fler gånger man utsätter sig för fara ju större är chansen att något händer, visst?
Nu vill inte jag vara negaiv eller så och jag tror inte att de här frukterna kan genera i några olyckor för då hade de aldrig släppt upp oss på dem, men dem är ganska stora och jag kan inte tänka mig något mer patetiskt än att en lite för stor man på en lite för liten häst, med en otroligt ful hjälm sitter och gråter av rädsla. Det kan jag faktiskt inte, men det kommer nog gå bra ska ni se och jag lovar bildbevis oavsett hur det här slutar..
---
Det kommer i vilket fall garanterat sluta i många skratt och skratt ska ju förlänga livet påstår dem, och isf så är detta ju en ren win win situation..
---
Nu får ni ju inte sitta där hemma och tro att det är jag som är rädd för en massa frukter, haha nene, det var en vän som bad mig skriva om detta. Ni vet "som vanligt är det inte killen i bloggen som skrivit brevet", så som det alltid har varit.. Jag är mest orolig för honom, för han är väldigt rädd för frukter och det tycker jag inte han ska behöva skämmas för, det var därför jag valde att berätta om hans problem...
Jag älskar frukt, senast idag åt jag ett äpple, nej jag tänker inte äta hästen om ni tror det jag är inte störd i huvudet jag ville mest bara berätta att jag och frukter har ett långt förflutet och än så länge har aldrig en frukt svikit mig.. Eller jo jag fick en dålig kiwi en gång, men vafan alla har vi väl dåliga dagar så jag känner att jag och frukterna har lämnat det bakom oss..
---
Känns som jag tappade tråden lite, det jag ville ha sagt var att vi ska rida på hästar på söndag, och ni kommer att få se bilder på det, och att min kompis är lite rädd och jag gör allt vad jag kan för att hjälpa honom..
Har aldrig gillat sjukhus, vet inte varför men antar för att det är förenat med så mycket smärta. Jag har aldrig spenderat mycket tid där personligen pga sjukdom men det har alltid funnits en aura runt sjukhus som aldrig varit något för mig.
När man spenderar lite tid på sjukhus så blir man imponerad över hur personalen orkar, hur man kan dedikera sitt liv åt att hjälpa andra, det är inte bara rörande utan otroligt fint. Det är en väldig surrealistisk värld på sjukhus, steget mellan hopp och förtvivlan är nog aldrig mindre..
För sanningen är ju att samtidigt som folk lämnar vår värld och väldigt ofta en gråtande eller kanske till och med krossad familj bakom sig, så kommer där nya människor som tillför så mycket glädje och hopp för en annan. Det finns nog inga andra ställen på vår planet där två så skilda världar kan mötas..
---
Att se folk man tycker om väldigt mycket ha ont är väldigt jobbigt, att se smärtan i deras ögon samtidigt som dem försöker vara starka är inte enklare. Man försöker vara där, hålla handen, vara stödet, men man känner att man inte räcker till för smärtan försvinner ju inte.. Det kvittar vad man säger eller gör så är lidandet fortfarande kvar och man känner sig som en riktig sopa, för man har någonstans lovat sig själv att göra allt för att människan ifråga ska få ha det bra..
Man har inget bra att säga, man ställer frågor som får journalisten i Lokaltidningen att framstå som Skavlan. Du får ungefär samma känsla i kroppen som när du första gången inser att din pappa inte är en superhjälte eller att allt går inte att bota genom att din mamma blåser på det.. Det är ett uppvaknande som nästan gör en spyfärdig..
Men vem är man att klaga egenligen? Jag är väldigt sällan sjuk vilket jag är väldigt glad för och de få gånger jag besöker sjukhus är oftast i samband med en olycka som har alkohol inblandat.. Så nej tyck inte synd om mig det är inte det jag vill få ut av detta, se det mer som att du är min psykolog och att jag bara behöver få lufta detta lite.. För där är människor som lever med ständig smärta eller en sjukdom som påverkar deras vardagliga liv som aldrig ens skulle få för sig att klaga, och det är starka människor som imponerar otroligt på mig.. Jag själv hade förmodligen gnällt som en barnunge ..
Det sägs ju att det värsta händer dem bästa och starkaste människorna för det är bara dem som har psyket till att reda ut det, en väldigt orättvis utdelning får man väl tycka men i dem flesta fall jag känner till så verkar det vara en sanning. Det är då man inser att det inte är en speciellt vacker värld vi lever i, men man får aldrig sluta tro, aldrig sluta hoppas att deras otroliga kamp och kämpande gör nytta och kommer att leda till att vi snart kan bota dem flesta sjukdomar som dessa fantasiska människor utsetts för..
Jag försöker alltid att se det positiva i saker och ting och det måste man för att orka vandra på denna jord och jag väljer att tro allt kommer att bli bra och jag väljer att tro att en dag ska du kunna ha ditt fantasiska leende igen utan den där smärtan i dina ögon. För det förtjänar du och jag kommer vara där tills det återigen blir så bara så du vet!!
---
Varit ledig i helgen vilket är en otrolig upplevelse, faktiskt riktigt skönt. Gjorde byn lite igår med ett glatt gäng, började med shotbowling, Headless och sen Cardan för att avsluta med en tidig hemgång. Jag älskar det livet och kommer förmodligen alltid att göra, men jag har inte så mycket mer att ge känner jag.. Det här med att bli mongofull för att vakna upp dagen efter med ångest och slut på kontot är jag färdig med just nu iaf, men jag lovar inget för en dag står jag kanske där igen. Fast just nu finns det så mycket annat som jag hellre prioritera och det känns väldigt skönt..
---
Nöjesgalan söndagen den 27e på Harrys och då kan ni nog få uppleva en klassisk rillton-fylla så köp biljetter redan nu för att inte missa den showen, min goda vän Stefan Håkansson säljer biljetter så kontakta honom vet jag..
---
Galan utpselar sig på Harrys som har väldigt trevlig personal och det är ju en underbar lokal så våga er ut en söndag jag lovar er det kommer vara värt det, och har ni tur så kanske Mr.Beachclub väljer att visa sig från sin bästa sida i år igen! :D
---
Och återigen tack för att ni är underbara , vi hörs!
LEEEEDIG, rätt så gött.. Inte för att jag ska göra något speciellt så utan mest för att jag inte har något att göra. Det är en fantastisk känsla att kunna ligga kvar i sängen den där lilla extra stunden och inte känna någon stress överhuvudtaget..
---
Ni som är vän med mig på facebook vet ju att igår morse så väckte borren från helvetet mig, grannarna fixar sitt badrum och det var nog ingen i grannskapet som kunde undgå det..
---
Idag är det tyst och skönt, vädret visar sig från en gråsida och denna dag känns som gjord för att bara ta det lugnt och umgås med människor man tycker om så det är vad jag tänker göra..
Snart iväg och möta stjärnan, ska ha lång gofika, är alltid trevligt att bara få sitta och vara med henne och så lär det även bli idag..
---
Ikväll blir det bowling med domarn ska träna inför Rookie leauge(amatör bowlingliga) som snart drar igång.. Behöver även städa och tvätta lite och försöka hinna med en löprunda..
---
Vi får se hur mycket vi hunnit bocka av innan dagen är slut, det finns dock en fördel och det är att jag är ledig imorgon också :D ...
---
Jag vet att man måste vara en jävligt positiv människa för att kunna tänka tanken att det snart är sommar men jag vill göra det, för sommaren är det bästa jag vet.. Januari är snart(?) över och februari är så kort så den hinner man knappt märka av, sen är mars lite lurig men har man tur så kan det börja komma lite värme redan då, sen är det april och då kommer P&P hem och det betyder att sommaren är här..
Så låt tiden bara gå, till alla underbara kvällar med fantastiskt sällskap äntligen är här igen!
Och det kanske känns som man önskar livet av sig själv när man inte njuter av nuet, men det är fan svårt när vart du än tittar så är det grått.. Men ge mig lite sol och lite energi så ska jag Carpa den jävla Diemen hur mycket du vill!
Varit inne i ett dåligt stim, ni som följt mig länge vet att det gärna blir så över helgerna.. Mycket jobb, andra aktiviter som gör att skrivande blir lidande och så även bloggen..
---
Helgen som gick inleddes med att vara ledig i fredags, spelade badminton, fick fantastisk mat hos mamma och pappa och avslutade med nyårssaluten, bowling med bästa, myskväll med boysen och en galen avslutning med en galen kock på Cardan..
---
Lördagen gick man upp för att ta en långpromenad med bästa och maxan, sen vidare till saluten för att avsluta med jobb..
Hem sova, sen jobba heldag på söndagen..
---
Analys angående flytten av saluten till nya arenan.. Allt är väldigt bra och mycket trevligare på nya arenan framför allt det att alla får möjlighet att sitta, man ser planen bra överallt och det är mycket smidigare att ta sig in och ut..
Nackdelar, att man inte innan öppning ens insåg att det skulle bli ett problem med att 4000 människor sitter och instagrammar och facebookar samtidigt är ju faktiskt ganska oroväckande år 2013. Men så är fallet och det måste lösas..
Att det är ständig kö till kioskerna är sin sak, men va fan man har faktiskt gjort allt! Absolut allt som går att göra för att det ska vara så smidigt som möjligt för både gäster och personal att serva så många som möjligt på så kort tid som möjligt så jag antar att det bara är usel personal som gör att det tar sån jävla tid.. Och det måste förbättras för det finns ju som sagt andra alternativ inte jätte långt bort..
---
Folk säger att det går mer energi när man är arg än när man är glad, jag vet ifan alltså det är så jävla mycket enklare att vara bitter.. Överallt finns där människor som får en att vilja kräkas rakt ut och fråga va fan som är fel i huvudet på dem.. Hur kan anhöriga gnälla att deras släkting blev skjuten i huvudet när han precis hade begått ett väpnat rån? Vad är det för fel på folk?
---
Jag försöker vara glad och trevlig så ofta jag kan och jag tror att jag lyckas, många av mina vänner skulle nog ändå vilja kalla mig bitter man jag tycker inte jag är så bitter längre.. Jag har hittat en harmoni i livet som jag trivs i.. Mycket tack vara människorna runt omkring mig och för man lärt sig att sålla bort dem som tar energi och umgås med folk som ger istället.. Alla borde pröva det jag lovar er ni kommer må så mycket bättre!!
---
Lovade att blogga så att du skulle ha något att läsa när du vaknade och vad gör man inte.. :D Ska bli bättre jag lovar men du får nöja dig med detta så länge sen efter vår fika så ska jag göra ett nytt ..
Har alltid gillat starka kvinnor lite extra mycket, kanske inte starka som i ren styrka utan snarare mentalt. Det är oftast dessa tjejer jag har haft lättast att umgås med under alla år dessutom. Varför vet jag inte men chansar på att de är ganska enkla att umgås med då det sällan finns några möjligheter att missförstå dem..
Bland de två starkaste tjejer jag känner är Kampen och Allerum, och dem väljer att alltid gå sin egen väg, stå upp för det de tycker är fel även när inte alla håller med dem. Det är en egenskap som jag uppskattar mer än många andra och det gör dem till väldigt fina människor..
Sen att de har attityd och skinn på näsan gör bara dem ännu mer underbara, de tar ingen skit helt enkelt och visst det kanske inte alltid är en fördel men det är iaf uppfriskande i en värld där alla väljer att hålla käft...
---
När jag tänker efter så är de flesta tjejer jag tycker om att umgås med väldigt starka i sig själva.. Och har väldigt starka personligheter.. och jag älskar det..
---
Vet inte om det beror på att restaurangbranschen har den inverkan på folk eller om det bara är jag som har tur när jag väljer umgänge, men tjejer fortsätt stå på er det är så jävla häftigt!
---
Rätt så många som drabbades av strömavbrott inatt, och man inser ganska snabbt hur beroende vi har gjort oss av strömmen.. Det är skönt att vi har den standard vi har men fan alltså en vecka utan ström hade kunnat sänka detta land känns det som...
---
Ledig ikväll och ska spendera tid med familjen, äta gott och bara umgås det är inte helt fel bara det!
---
Hoppas alla får en underbar fredag så hörs vi! eller så ses vi på saluten :)
Lyckades toppa efter duschen men den var inte långvarig.. Känner mig trött mest hela tiden. Vill gärna vara på topp men kommer inte riktigt ur det här och känner mig mest tråkig.
Man har så fantastiska människor i sin närhet och ändå så kommer man inte loss, jag hoppas bara det har med vintern och göra och nu när vi får se lite mer sol så kommer det lösa sig. Känns konstigt att vara lycklig men känna sig hängig..
---
Jag har ju länge viljat skriva en bok och inte riktigt veta vart jag ska börja, men fina hjälpte mig med en bok idé igår och man kan väl säga att omslaget är nästan klart.. Vem hade inte velat läsa den här boken?
---
Fortsättning följer med just den biten..
---
Träffade fina idag efter nästan en vecka utan henne, och jag vet inte hur det känns. Känner bara mig så lugn och harmonisk i hennes sällskap. Och det är så jävla skönt. Tror detta kommer sluta i något väldigt bra, och vi har snart tagit oss över det sista hindret och efter det så kan vi kanske få andas ut ett tag och bara vara..
---
Ska otroligt nog snart nightgiba igen, haha för er som inte varit i nördstadiet som de flesta jag känner så innebär det en hel natt på ett onlinecafé där man spela diverser onlinespel mot varandra. Det är roligare än vad det låter och med tanke på att det nog var över 10 år sen jag sist gjorde det så ska det bli kul och se hur utvecklingen har gått..
---
Imorgon så är det återigen dags för badminton inte blivit mycket av den varan nu under julhelgerna så ska bli gött och komma igång igen..
---
Har aldrig själv ansett mig tjock, kanske lite spritfet men aldrig tjock. Men det är fan vad glad man blir när folk berömmer och ger komplimanger när man gått ner i vikt. Jag gör det självklart för min skull, men man ser inte det själv på samma sätt. Man märker det på någon skjorta eller t-shirt. Men vänliga ord är fan den största moroten så tack!
---
Hemma 23 en torsdag och funderar på att sova det händer allt oftare och jag kan inte klaga på det..
---
Blev en hel del sprit under jul och nyår så lite rehab är kanske inte helt fel, med tanke på att vi konsumerar lite mer än vad en Svensson gör dessutom..
---
Hade en svinrolig utgång i fredags innan jag skulle jobba, nyårsdagen var otrolig och nyårsafton var rolig så länge den vara. Det är dagarna man älskar, spontanarna och det är dem man lär sig uppskatta när man drar ner på det !!
