Valet
Hur kunde det bli så här? Varenda gång han hade spelat upp scenariot i sitt huvud så var det aldrig så här det skulle bli. Han har, sedan dagen han fick reda på att hans pappa lämnade hans mamma i sticket och drog, planerat hur han skulle vara som pappa. Hur han skulle bli den där som alla döttrar drömmer om, han som alltid är där och som ens barn alltid kan komma till oavsett vad. Så blev det inte, det är inte allt i livet du har makt över där har livet alltid varit ärlig mot en. Det har funnits dagar när han velat skrika, skrika åt all orättvisa och att han lät det ske, det har varit dagar då han gråtit tills han trodde tårarna skulle ta slut.
Han lovade att aldrig lämna henne men han blev lämnad, hennes mamma tog beslutet att flytta iväg med hans dotter och han lät henne, han kanske borde stoppat henne men vad hade han att erbjuda. Han tänkte hälsa på men tiden kom i vägen, den gör ofta det, dagar blir till veckor som blir till år. Han blev den pappan han alltid hatat och han gjorde inget åt det, det är en insikt som får hans kropp att rysa. Det obegripliga med att sakna någon är att saknaden inte blir mindre men den blir lättare, och han visste att han var feg, riktigt jävla feg men det hade han alltid varit och när han skulle lämnat det fega bakom sig så valde han att backa in i det igen. Då är det fega en hemsk motståndare för han slukar dig direkt.
---
Det är märkligt det där med uppbrott, när livet bestämmer att det är dags att byta riktning. När hjärtan krossas och kvar står två människor. En som är fri, fri att fortsätta erövra världen direkt, för det var hans beslut, han var klar men hur kan en människa ha rätten att bestämma att det inte finns mer. För den andra finns där så mycket frågor, så många funderingar men framförallt önskningar om att allt bara ska vara en storm som snart blåser förbi. Snart är allt som vanligt igen och man ligger där i varandras famnar och ingenting känns omöjligt. Där är uppbrott väldigt ärlig mot en för det finns ingen återvändo, så när bollen sats i rullningen så är det bara att börja springa, det orättvisa är att en av oss ska springa ett maraton medan den andra kommer undan med 100 meter.
Det var det som slutligen fick Wilma att flytta hem, hon hade levt utomlands så länge hon kunde minnas men efter uppbrottet med Fredrik så orkade hon inte mer. Hon ville börja om och allt hon kunde minnas om Helsingborg, staden där hon var född, var glädje. Var det något hon behövde i sitt liv nu så var det glädje, den där villkorslösa kärlek som bara ens hemstad kan ge en. Hon hade bott i Helsingborg i nästan ett halvår nu och för varje dag som gick så kändes livet lite lättare, som att trycket på hjärtat blev mindre och mindre att hon nästan kunde andas fritt igen.
För den där stenen som jagar en efter uppbrottet kommer till slut ifatt och lägger sig på ditt hjärta och i början känns det som att du aldrig kommer kunna leva igen, att hela livet har handlat om er men nu står du där ensam kvar.
Vad är meningen då? Livet kommer alltid att lämna ett ärr efter din första stora kärlek, inte för att du alltid ska minnas den utan för att du aldrig ska glömma att du överlevde.
---
Han hade gått inom hennes restaurang varje dag i tre veckors tid nu på väg hem från jobb, det var säkert en timmes omväg men att få utbyta erfarenheter och prata om vad livet hade valt att ge oss gjorde det värt varenda minut. Ändå stod han där nu, utanför i regnet och tittade in på henne, hon vinkade så där glatt som bara hon kunde göra, hennes ögon var sådär blå och oskyldiga som första gången han såg henne, då han på riktigt insåg vad ovillkorlig kärlek var. Bredvid henne stod kvinnan som han en gång älskade och när han mötte hennes blick så följdes den av en kall kår som gick igenom hela hans kropp. Det måste varit minst 15 år sen senast sist dom sågs, ändå så kunde hon fortfarande genom en blick få honom att känna sig som ett litet nervöst barn. Tiden läker inte alltid såren, där är livet väldigt ärlig mot en.
Så han gjorde det han alltid gjort, han gick och han vände inte sig om förrän han nådde sitt säkra hem. Det var mycket som for igenom hans huvud, scenarion om hur han äntligen vågade berätta sanningen om allt och fick tömt sitt hjärta. Ändå stod han där nu dyngsur av regnet, med ett hjärta som höll på att brista och ett inre som höll på att koka över, för vem var han att berätta sanningen. En feg man som alltid valde att gå när något blev för tungt. Där är sanningen väldigt ärlig mot än, för det är alltid våra egna erfarenheter som formar just ens egen sanning...
---
Wilma tittade på klockan, hon hade jobbat från 11 men sedan två veckor tillbaka så var det bara 17:30 som betydde något. Oavsett hur dagen hade varit så 17:30 så förändrades den alltid till det bättre, den mystiska mannen hade kommit inspringande en regnig tisdag, han hade varit på väg hem från jobb när himlen öppnade sig på ett sådant vis den bara kan göra en höstdag i Sverige. Han var blöt som en hund och han såg rädd ut, varför visste inte Wilma då, men han bar på en hemlighet, en hemlighet som Wilma aldrig skulle kunna gissa men den skulle förändra hennes liv.
Där fanns något i hans blick som Wilma fastnade för, när man tittade snabbt så fanns där en glädje i blicken, en glädje man oftast bara ser hos barn eller människor som är förälskade. Hos barn för livet inte kommit åt dem än och hos förälskade för att just då kommer inte livet åt dem. Men fastnade du i hans blick så såg du ärren, det mörka som bara livet kan ge en människa som en gång var full av drömmar.
Han beställde en kaffe och på en bar en regnig tisdag halv sex i Helsingborg så är man oftast om inte alltid ensam, så det fölls sig naturligt att dem började prata och dem pratade och pratade, det kom inte fler gäster den kvällen och om det var för att det var en tisdag i september eller om det var för att regnet aldrig ville ta slut, det kommer vi aldrig få veta, men klockan slog 22 och det var dags att stänga.
Wilma kollade skeptiskt på klockan och kunde inte i sitt liv förstå var tiden tagit vägen, tiden spelar oss ibland ett spratt för en timme på julafton för ett barn kan kännas som en evighet medan 4,5 timme på en restaurang med en okänd man kan rinna iväg utan att du förstår vad som har hänt. Det kommer komma in människor i ditt liv som gör så med tiden, som nästan kan få den att försvinna, när man delar erfarenheter och minnen, när man pratar drömmar och krossade hjärtan.
Det sägs att människor inte uppskattar tiden, inte tar tillvara på varje sekund som livet har att erbjuda när det faktiskt är så att det finaste du kan få, är att dela om så bara en regnig tisdag i Helsingborg med en människa som kan få tiden att försvinna och få dig att glömma det där som kallas för livet.
---
Det var en lördag i Helsingborg, Emil höll på att avsluta sitt DJ-gigg på en av nattklubbarna i Helsingborg, Le Cardinal hade varit hans borg en längre tid nu och han kunde knappt minnas hur livet var innan han fick fylla det med dessa kvällarna. För när han stod bakom spelarna så kunde inget nå honom, han visste att problemen i livet inte försvann men han kunde pausa dem om så bara för några timmar, musiken fyllde honom med glädje och gästerna fyllde hans batterier med energi. Han älskade varje sekund med det men snart skulle allt förändras.
Han tittade ut över dansgolvet och mötte en blick, som han långt senare önskade att han aldrig mött. Det är aldrig rättvist det där med kärlek, för man får sällan chansen att bestämma för vem eller när man ska falla. Han föll, hårdare än han någonsin fallit förut, enbart av en blick.
Hon tittade på DJ:n hon spanat in ett tag nu och just ikväll mötte han hennes blick, hon visste inte att hon precis hade fått honom på fall, hon var bara glad över att äntligen få bli sedd. Det blev nästan pinsamt för ingen ville släppa den andras blick, musiken tystnade och han insåg sitt misstag. Han hade missat att byta låt och dansgolvet stannade, han rodnade, han var så fruktansvärt söt när hon stod där och skämdes och försökte spela oberörd. Det kommer komma in människor i ditt liv som inte tittar på dig utan som ser rakt in i dig, människor du aldrig kommer kunna ljuga för, inte för att du inte vill utan för att du inte kan.
Han insåg snabbt sitt misstag, släppte hennes blick och lyckades få igång en låt och få det att se ut som det var ett ärligt misstag. Han lurade alla men han visste redan då att där fanns en människa där ute som han aldrig skulle kunna lura, han föll på ett sätt han aldrig skulle förlåta sig själv för, men han föll och ibland så måste man bara släppa allt och låta sig falla fritt. Det är bland det svåraste en människa kan göra.
Klockan blev 5 och Cardinal stängde, han hade lyckats bli av med henne i den där djungeln som bara uppstår när en nattklubb stänger. När män blir rovdjur redo att skaffa sig ett byte för natten, människan blir nog aldrig mer likt ett djur på jakt än i kön till kebaben 05:30. Det är sällan vackert men alltid lika intressant.
Han hittade Lina som det visade sig att hon hette sittandes utanför Kebab King ätandes på en kebab på ett sätt som ingen människa kan uppleva som det minsta charmigt. Hon åt som hon aldrig skulle få mat igen och kebabsåsen rann ur mungiporna samtidigt som hon såg honom, hela hennes ansikte frös till is. Mitt i fyllan så skämdes hon över sitt eget beteende, de började prata och slutade inte förrän gatorna låg tomma och kebabkön hade försvunnit för flera timmar sen, för ibland så träffar du folk som får tiden att fly.
Hon hade missat sista bussen och nästa gick inte förrän om flera timmar, han erbjöd att sova på soffan så kunde hon få sova i hans säng. Inget mer, det var ett erbjudande hon hade hört förut som sällan slutade sådär, så hon var skeptisk för hon visste hur hans typ var, en erövring var en pinne i en bok och ett skryt på söndagsbrunchen för polarna. Just nu hade hon dock inget bättre alternativ och alla ni som varit fulla och stängt en nattklubb och avslutat kvällen med en kebab vet hur trött men är då, så hennes egen säng var en hägring som kändes så långt bort så hon tyckte det var värt risken.
Han visste att hans erbjudande om sängplats lät som den sämsta raggningsrepliken någonsin men det var just det han erbjöd, hon var alldeles för full och han på tok för nykter för att det ens skulle komma på tal om något mer än att bara sova. Han hade legat med en del kvinnor men han hade aldrig utnyttjat någon av dem för hans mamma hade lärt honom att alltid behandla kvinnor med respekt och vem var han att säga emot henne.
Så när dem kom hem så bäddade han ner henne, gick själv och la sig på soffan trotts att hon ville annat, men det var viktigt för honom det här, att få visa att hon inte bara vara ett ligg. Hon föll då, hårde än hon någonsin fallit, på ett sätt hon aldrig kommer förlåta sig själv för.
Män tror ofta att kvinnor faller för det starka i dem, för att dem aldrig visar svaghet och för att dem är riktiga män. Det finns få saker i livet som är en större osanning, en kvinna faller för en man när han visar sina svagheter, när han blottar sin strupe och hon är den enda som vet, när hon får se sidor som ingen annan sätt.
Människor drömmer alltid om att deras stora kärlekshistoria ska kunna liknas vid Romeo och Julia, en sagolik händelse som fick världen att stanna, en historia man kan berätta för sina barn och få dem att tro på kärleken. Man drömmer sällan om att man ska möta sin stora kärlek utanför en pizzeria med kebabsås i mungiporna med en promille som inte är rimlig om man inte druckit shots som att där inte funnits någon morgondag. Alla kärlekshistorier är inte som på film men det gör inte dem mindre vackra för det. Hollywood kommer aldrig göra en film om Emil och Linas möte den här natten, men för två människor så kommer den att för alltid förändra deras liv.
---
Han minns än idag dagen när hennes mamma berättade för honom att dem skulle flytta, det rördes sig inte om en flytt som skulle innebära 20 minuters längre resa för honom vid nästa besök. Det handlade om den typen av flytt som innebar att nästa besök skulle behövas planeras, den typ av flytt som innebar flygresor och ledighet från jobb. Hennes mamma var lycklig, det såg han i hennes ögon den typ av lycka som inte går att förklara men den gör en människa så fantastiskt vacker. Vem var han att hindra henne? Hur skulle han kunna ta ett så egoistiskt beslut som tog ifrån henne den där lyckan, för han var ju ingen och just då så insåg han inte hur egoistiskt hennes beslut var, det förstod han först många år senare. Tiden är fin på det sättet att till slut kommer den alltid med en sanning till dig.
Han kommer ihåg deras sista dag ihop, hon var dock i den åldern då man inte riktigt vet vad man minns, vad man vill minnas och vad man hittat på för att det ska få vara ett bra minne. För det är så man gör som barn, lägger små pussel av sitt eget minne. Det var en varm sommardag, sådär varmt det bara kan bli en dag i juli i Helsingborg. När Gröningen har mer folk än en överbefolkad myrstack, när havet ligger spegelblankt och folk börjar skina för att det är vad sommaren gör med folk, när bekymmer är morgondagens problem och dagen aldrig tycks ta slut, en sådan dag skulle de få avsluta på. Hur säger man hejdå till det enda man riktigt älskat? Är en fråga han nog aldrig kommer få svaret på, men de hade kul så fruktansvärt kul att bara tanken än idag får honom att skratta. För det var det enda han visste, att ha kul. Många påstod att det ironiskt nog var anledningen att hennes mamma lämnade honom, men just den dagen spelade det ingen roll.
För hon skrattade och för en pappa att få höra sin dotter skratta på ett sätt som är så rent, innan världen hunnit komma åt henne, innan det trubbas av lite för varje år är bland det vackraste som finns. Han var så oerhört glad över att dem fick den här dagen för minnet kunde hon aldrig ta ifrån honom. Det är intressant det där med minnen, det är livets fotoalbum som för varje dag som går gör bilderna lite mer och mer suddiga.
---
Ända sedan den där första natten, när Lina hade en promille som innebar att bilkörning inte skulle vara aktuell på ett par dagar och Emil valde att sova på sin egen soffa för att bevisa något för sig själv och för henne, så hade de suttit ihop. Det var sommar i Helsingborg och det är få ställen i världen som är bättre att få spendera en sommar i, framförallt när du är nyförälskad. Det innebär att man dricker för mycket vin, man badar nakna och man ligger med varandra, man blir lite för full på en dagsfylla i Helsingör och man ligger med varandra. Det känns som livet tar en paus men det fortsätter trots allt där i bakgrunden och allt har ett slut, så även sommaren. Dem kommer förmodligen alltid se tillbaka på den här sommaren och le för det är vad en sommarkärlek gör med en, den får en att le.
Hösten kommer och så även verkligheten och deras kärlek var inte redo för det, dem skiljdes en höstdag i september, ni vet när löven börjar byta färg och kylan börja få fäste. Det var inget uppbrott som gjorde dem till ovänner men har man en gång älskat varandra så finns det inget uppbrott som kan göra en till vänner heller. Hon bar på en hemlighet då, en hemlighet som var svår att dölja men som hon inte var redo att avslöja. Det kanske var egoistiskt av henne, men där fanns något kvar i henne som för alltid skulle påminna henne om hennes första stora kärlek, hur kunde någon kräva av henne att hon skulle göra sig av med det?
Fortsättning följer…
Kommentera gärna vad ni tycker och om ni vill ha mer?
/ Rillton
Skriv inläggstext
