rillton

Jag har ju länge basunerat ut att "Facebook fördummar folk" , "facebook gör att folk tappar all form av källkritik" m.m. Det kan mycket väl vara att så är fallet och att facebook bara blir rent blaj. Men vad ska man i ärlighetens namn förvänta sig i det tidevarv vi lever i.

Kanal 5 gör Tv-program där vi får möta människor man inte trodde fanns, visst vi är många som förstår att det är väldigt mycket casting men kanske framförallt skådespel bakom.

Fast ibland så kryper sig rädslan på mig, ifall det kanske är mig det är fel på, är det jag som väljer att granska oskyldig saker, är jag för cynisk ? Alla dessa fantastiska individer som finns runt om i vårt avlånga land enligt tv kanske faktiskt bara är sig själva och inte alls vinklade.

Ibland får jag känslan av att jag lever i min egna konspirationsteori.

Fast det skulle inte handla om mig utan om facebook, efter alla skriveri på sistone angående framförallt Kony så började jag fundera.

Facebook kanske inte fördummar folk, facebook kanske man ska se som ett nöjesfält som tvingar folk att titta på nyheterna i karusellen ?

För i ärlighetens namn hur många hade ens vet att där fanns en Kony, hur många hade ens vetat att det var krig i Uganda eller ens för den delen kunnat peka ut det på en karta, hur många av er hade vetat att det var ett riktigt land och inte bara ett land långt, långt borta som Astrid Lindgren skrev om i en av Pippi böckerna ?

Källkritik är bra men till vilket pris ? Hur många hade valt att engagera sig i Saltkristallen, hur många hade ens läst artikeln på HD.se, vem hade orkat lyssna på allt som skedde den där dagen på Utöya?

Kan vi ärligt säga att vi hade haft koll på att Nordkoreasledare dog, att det var en ond människa som lämna denna jord.

Allt som hände nere i Egypten eller kanske framförallt i Libyen den där magiska våren för snart ett år sen.

Vi kan alla diskutera hur trivialt facebook är och hur meningslöst det känns att läsa att någons katt åt upp hundens mat, så må vara fallet. Men om facebook får en enda människa att surfa in på hd.se , dn.se eller kanske wikipedia.se för att tillskanska sig lite mer kunskap angående en "socialmedia" nyhet så får jag nog anse det som en vinst.

För fast vinklad kunskap, sällan är bra kunskap så är den i alla fall en mycket bättre kunskap än att Ullared Morgan inte förstår skillnad på "cooked" och "kokad" när han är Thailand.

Så facebook, till slut blev du min vän, det kunde man inte tro.

 

Hej alla Ni!

Jag har tänkt på en sak på sistone, ni är många olika som besöker mig , du kan vara ung du kan vara gammal, du kan vara tjock du kan vara smal, det går bra att vara vit och man kan vara mörk.

Det är säkert punkare men där kan nog även smyga in sig någon dansbands fantast,det kanske till och med är så att där är en som lyssnar på rock i sitt umgänge men när han kommer hem på kvällen så slår han på James Blunt så fungerar det sociala spelet ibland och så må vara fallet.

 

Det kommer folk som är glada och där kommer folk som är ledsna, folk med ångest och folk utan ett problem i världen, folk som är kära och folk som lever ensamma. Det spelar inte så stor roll i min värld för hos mig är ni alla bara människor. Det kvittar vad du gillar eller vad du står för , för när du vandrar på mig, dansar på mig eller hoppar på mig så, så länge man tittar först på mig och sen på dig så finns där inget annat än vi, vi är alla lika.

Det är få ställen i världen där detta faktiskt stämmer där vi alla möts med helt blinda ögon där ingen genom att bara titta på mig och dig kan dra några slutsatser om vad vi är för personer. Sanningen är ju faktiskt att vi ha alla rätt att vara unika men ingen har rätt att döma någon för deras olikhet.

Det låter som en illusion och kanske är det jag som lever i den men det känns bra att veta att ni alla kan komma överrens till en bra låt, till en bra sinnesstämning för det gör att jag orkar ligga där jag gör år efter år

Med vänlig hälsning

Bowlinghallensgolv!

Man träffar människor och gör väldigt spontana saker, man går igenom mycket men det som slår mig är att så här har det ju förmodligen varit med mina föräldrar och deras. Men deras anekdoter är ju oftast så uråldrade när de ska berätta i nutid så att man kan inte riktigt ta det till sig.

Tänk när jag ska berätta om mitt först naken-mms jag fick för mina barnbarn eller bara förklara ordet SMS eller att vi fick skriva för hand i skolan, kommer jag låta som en neandertalare då? Fan jag vill alltid vara med i leken , men inser att det kommer förbli omöjligt..

Skrämmande tanke så här 1/4 in i livet.. Usch .. men solen skiner iaf !

Jag är en 26 årig kille som vaknar varje dag runt 7 oavsett om jag ska jobba eller inte , går ner käkar frukost för att sedan ge mig ut på en cirka mils lång löparrunda. När jag kommer hem så hoppar jag in och tar en långdusch.

Ska jag jobba så brukar jag oftast ta mig ner på stan lite tidgare , gå längs strandpromenaden , sätta mig på ett fik och njuta av vår underbara stad. För att sedan bege mig till jobb arbeta mitt pass och sedan ta mig hem. Laga en fantastisk middag för att sedan avsluta kvällen lugnt framför tv:n

Är jag lediga så är det samma procedur , men då åker jag antingen och träffar familjen eller så läser jag mycket böcker, gärna något lite tyngre som Strindberg eller liknande. Självklart när jag är ledig så hinns ju en löprunda till med på kvällen för att ha en möjlighet att kunna varva ner så att säga. Jag lever lite som en elitidrottare fast jag inte håller på med någon idrott kan man väl säga.

Jag försöker hålla nere alkoholkonsumtionen till en dag i veckan och då är det oftast i samband med någon middag med trevligt sällskap, jag ogillar nattklubbarna då det oftast är en väldigt hög ljudnivå och i allmänhet ganska så hög alkoholhalt hos besökarna. Men de få gånger jag dricker så brukar det oftast rundas av innan nattklubben ens funderat på att öppna så ..

Jag är den typen av människa så när folk tänker på mig så blir de nästan spyfärdiga av min karaktär, att jag dag ut och dag in kan leva med dessa inrutade vanor.. Men that's me liksom..

Vaknar vid 10 somnar om och sover till 1510 för att springa in i duschen och sedan få skynda mig som fan för att hinna till jobba innan klockan blir 16. Torsdag , fredagar spelar jag lite musik på nattklubben Le Cardinal, hellre än bra. Detta oftast i kombination med att alkohol intas.

Jag älskar söndagar för att det är då bakfyllan är som bäst för att kunna skapa en ny fylla. Enda gången jag aktiverar mig är antingen när jag bowlar eller springer till bussen. Jag älskar att umgås med mina vänner men mitt umgänge har ungefär samma vanor som mig så oftast blir det över något dåligt käk och några birar som vi umgås.

Jag är en halvfet, musikväljare och bartender som gjort bort mig så många gånger så att man hade kunna skriva boken 1001  sätt du inte bör liva ditt liv på..

Jag älskar tjejer jag inte kan få och behandlar tjejer som vill ha mig oftast som skit men jag är inte bara ond utan det ni bör veta är att jag har ett ganska stort hjärta och jag försöker allt som oftast få människor att må bra och sprida glädje.. Och ordet karaktär är att skälsord i min ordbok..

Vi hörs för jag drar nu !